Visst bär vi alla på en känsla att be någon i vår omgivning hålla käften lite då och då. En föreläsare vid namn Jörgen Oom tycker om jag tolkar honom rätt att det nästan är en skyldighet vi har när det gnälls.

Kritik ska vi kunna både be och ta, så länge den är konstruktiv och går att påverka. Men kritik som handlar om saker utanför vår kontroll sprider bara dålig stämning och kallas då för gnäll.

Lika bra att erkänna att jag faller djup i denna gnällgrop ibland, men jag känner på mig att jag har en hel del kompisar med mig ner i denna grop.

Jag trillar ner i gropen när jag t. ex gnäller på låten som vann melodifestivalen, eller över hur vädret var igår. Det är i dessa lägen vi nästan har en skyldighet att be varandra om att hålla käften. Vi har tillräckligt med negativism omkring oss ändå, vi behöver alla göra vad vi kan för att öka och sprida den positiva energin.

Så alla som känner mig: när jag faller ner i gnällgropen, kan ni inte be mig hålla käften, snälla!

Visst är det väldigt mycket som är negativt just nu med en tillsynes aldrig sinande flöde av negativa rapporter från bl.a Japan. Men det finns alltid positiva sidor av allt, det är bara en fråga om hur noga vi letar. I dagens tidning hittade jag en liten notis om att  Sai Abe 70 år hittades levande efter 5 dagar under sitt hus i staden Otsuchi, tänk om tidningen hade skrivit det på sin löpsedel istället för krigsrubriken ”PANIKEN”!. Som sagt, det är en katastrof av sällan skådat slag, men behöver vi frossa i det? Lyft fram det som är bra istället, för det finns -leta en gång till!