Den dag vi dör summeras vårt liv till det lilla strecket mellan årtalen, några futtiga centimetrar symboliserar våra liv. Bara tanken kan få den bästa att deppa ihop. I dag när allt ska mätas så kan vi ställa oss den fråga jag inledde med – hur mäter vi ett liv, eller rättare sagt hur mäter vi ett liv på bäst sätt?

Vi har redan konstaterat att centimetrar mellan två årtal är för deprimerande så vi måste finna ett bättre alternativ. Ett enkelt sätt är att räkna antal år, men den siffran säger väldigt lite om hur vårt liv varit. Ålder är ju trots allt bara en siffra (det hade jag aldrig skrivit när jag var på andra sidan 40-års strecket…).

Kan vi mäta livet i hur stor förmögenhet vi har när vi trillar av pinnen? Pengar är viktigt och underlättar en del när man har dem men i det stora hela rätt ointressant. Mängden pengar talar fortfarande inte om vilken kvalité ditt liv haft. (är det nu någon som hade tänkt sponsra mig med en hög pengar så glöm vad du precis läst).

Antal maratonlopp?, antal kilo vi tappat?, antal prylar vi har? Tankarna snurrar runt utan att komma framåt. Kvar står vi på ruta ett och funderar – hur mäter vi ett liv bäst? Går det att mäta ett liv?

Men så slår tanken mig!

Hur skulle det vara om vi mätte ett liv på antalet människor vi berört på ett positivt sätt, personer vi hjälpt och/eller antal personer vi stöttat till att få en bättre tillvaro helt utan tanke på egen vinning. Det skulle kanske vara ett bra sätt kanske till och med det bästa sätt som finns att mäta ett liv?