På lunchen idag hamnade jag bredvid en person som precis som jag satt och åt ensam. Då vi delade salt och peppar kom ett samtal snart igång och fortsatte genom hela lunchen.

Han var fn. arbetslös eller ”mellan två jobb” som det oftast omskrivs som. Lunchen idag kostade han på sig som plåster på såren för ett antal avslag på jobbansökningar han haft under förmiddagen.

Då jag varit i hans sits tidigare i livet kom vi att tala om hur deprimerande det stundtals är att vara arbetslös hur man känner sig som B-laget (ja ibland inte ens det) och vad man kan göra åt det.

Om vi för ett tag lägger bristen på intäkter, besöken på arbetsförmedlingen och andra deprimerande saker åt sidan så delade vi åsikten att bristen på socialt umgänge var det jobbigaste, eller som en bekant till mig som nyligen gått i pension formulerade sig – bristen på mental jogging.

Min tillfälliga lunchkamrat hade engagerat sig i en ideell organisation på dagarna som hjälpte socialt utsatta, men han tyckte det inte räckte. Han hade ju inte så mycket pengar just nu (hade tidigare haft ett jobb som genererat en hyfsad lön tack vara OB- och risk-tillägg) och kunde bara ge lite pengar.  Denna inställning har jag stött på tidigare och vänder mig kraftigt mot den.

För något år sedan var Bill Gates (grundare av Microsoft) på besök hos talkshowen Skavlan. Fredrik Skavlan kallade då Bill Gates världens största filantrop då han och hans stiftelse ger bort ofantliga summor varje år. Men Bill Gates protesterade och menade att han hade råd att göra detta, de största filantroperna var de som offrade sin klassresa för att istället skänka pengar, de som gav fast de knappt hade mat på borden eller de som skänkte hela sin veckopeng.

Jag skänker pengar och gör det gärna när tillfälle ges, ger pengar till barncancerfonden, köper gatutidningar, lägger i bössor och ja listan kan bli lång. Men vad min lunchkamrat gjorde var att skänka sin tid. Pengar kommer tillbaka, men den tid vi ger får vi aldrig igen.

Så nästa gång du sitter och funderar att du borde ge mer, fundera på till vem eller vilka du kan skänka lite av din tid. Hoppas för min lunchkamrats skull han snart hittar ett jobb, men för de socialt utsatta får det gärna dröja – han verkligen brann för sin up