De senaste dagarna har #metoo formligen exploderat i sociala medier. Taggen används framför allt av kvinnor som skriver och berättar om sexuella trakasserier och rena övergrepp de råkat ut för.

När vänner till mig skriver att de ”accepterat att chefen tagit dem på rumpan på en fest då han ju var berusad”, ”massagen var lite väl djupgående” eller att någon blev tagen på brösten på ett bibliotek av en främmande man då börjar jag undra vad f-n som hänt, vart vi är på väg och hur har vi tillåtit att det blivit så här?

Många gånger har jag sagt det är fel att ”anklaga” alla män bara för det är några få som missköter sig. Jag måste vara självkritisk och erkänna att jag bagatelliserat frågan även om jag i ett tidigare blogginlägg (https://myracoaching.com/2015/07/28/zara-larsson-ar-radd-for-mig/) snuddat vid tanken, men inser nu att jag måste tänka om – detta är ett problem vi måste få bort och det nu. Att vi skriver 2017 och ordet hora ekar på skolgårdarna och en del män anser sig ha rätt att tafsa på kvinnor är så fel det bara kan bli.

Kan jag då se mig i spegeln själv? Har jag aldrig gjort mig skyldig till något? Är jag helt fläckfri? Säkert inte!

Även om jag inte direkt kan komma på något tillfälle då jag tagit mig friheter jag inte har rätt till, sagt något jag inte borde eller skrattat bort en situation när jag skulle gjort precis tvärt om så har det säkert skett. Så likt bibeln där Jesus sa att ”den som är utan skuld slänger den första stenen” kommer jag inte anklaga någon utan börja med mig själv.

Så kära vänner och läsare av detta inlägg.

Hör ni mig någon gång säga eller göra något som kan uppfattas stötande och/eller kränkande eller om jag på något annat sätt uppmuntra beteenden som kan uppfattas på samma sätt – säg till mig på skarpen. Jag lovar att från och med nu returnera tjänsten även om jag inte känner er.