… dessvärre kommer du att göra det också. Jag läste en bok där någon forskare skrev att vi börjar ruttna från den dag vi föds. Det kändes väl så där kul att läsa det men kan förklara doften från mina träningsskor…

För en tid sedan meddelade Harold Camping att jorden skulle gå under lördagen den 21 maj 2011. Det var många av oss som skämtade om detta, men Robert Fitzpatrick tog det på allvar. Han spenderade 140 000 dollar på att varna allmänheten om denna dag och uppmana alla att söka räddning hos gud. Vi kan fortsätta att skämta om detta, för i de flestas ögon (inklusive mina) ter det sig märkligt att spendera 140 000 dollar på detta sätt.

Men tänker man efter ett tag, OM (och jag skriver medvetet om med stora bokstäver) spådomen hade slagit in och jorden hade gått under vad hade Roberts 140 000 dollar gjort för nytta på kontot. De som tagit tag i halmstrået Robert skickade ut kanske hade fått levt sina sista timmar med ett lugn i kroppen, eller t. o. m räddat en del om de som tror på ett liv efter detta har rätt.

Jag var på en utbildning en gång som började på det mest makabra sätt en utbildning (tror jag) kan göra, vi fick skriva ett minnestal över oss själva. Vad ville jag mina efterlevande skulle säga om mig, hur var jag som make, som pappa, som arbetskamrat och så vidare. SKIT JOBBIGT!

Även om det är en av de svåraste saker jag gjort var det riktigt nyttigt. För tankarna efter testet när vi fick läsa upp det högt (jodå…) och hörde oss själva säga orden var jättenyttiga. Levde jag verkligen så mitt minnestal skulle bli så som jag skrivit? Dessvärre blev mitt svar till mig själv ett rungande NEJ!

Efter den dagen har jag försökt leva som jag vill bli ihåg kommen, men attans vad svårt det är att ändra gamla invanda beteendemönster.

Hur vill du bli ihåg kommen?