Jag har idag efter 4 år slutat mitt jobb för att börja en ny utmaning i ett helt annat företag i en helt annan bransch. Att jag nu valt ett annat företag gör att jag samtidigt valt bort det gamla och de personer som jobbar där, och det smärtar. Sedan det blev klart att jag skulle sluta inleddes nästan alla samtal med frågan hur det kändes, och jag svarade med det slitna uttrycket att det var delade känslor. När jag idag uppvaktades av företaget och avtackades kom även uppmaningen att hålla ett tacktal. Visst borde jag vara förberedd på detta, men vem är perfekt. Under tacktalet som jag fick till rätt bra tycker jag själv kom jag på varför vissa uttryck är så slitna -de är bra!

För lika entusiastisk och glad jag är för min nya utmaning kommer en tid framöver finnas ett stort tomrum i mitt hjärta efter de arbetskamrater jag valt bort. Naturligtvis är det en handfull som jag kommer sakna mer och som varit mina närmsta vänner och förtrogna, hur gärna man än vill att det ska vara på något annat sätt är det så -det finns grupperingar.

På alla jobb finns det stunder som är roligare än andra och stunder det är skönt det finns ett stöd. Jag har lyckan att ha en härlig familj, men när det gäller frågor som rör ett speciellt område eller sak som inträffar på jobbet kan hur gärna de än vill min familj ha svårt att se hela bilden -fullt försåtligt. Då är det skönt att ha arbetskamrater att söka stöd hos, det har jag haft och jag kommer sakna dem.

Men även om denna dag präglas av en stor klump i halsen och tårarna nätt och jämt håller sig innanför ögonlocken ser framtiden ljus ut. Att jag är ledsen idag måste ju betyda att jag har haft det överlag rätt bra och fast vi ibland varit oense om saker och ting har mina forna arbetskamrater och jag haft det rätt bra ihop. Jag vet att många av mina forna kollegor och jag aldrig kommer att ses igen, men förhoppningsvis är dagens avsked bara ett avsked till första delen i ”titeln” arbets-kamrater. Förhoppningsvis kan vi hålla kontakten genom livet och vem vet ”våra vägar kanske möt igen i framtiden”, även det ett slitet uttryck, men vi vet ju nu varför vissa uttryck är slitna.