Jag har gått emot alla mina principer och spelat en låt igen, och igen, en låt som ju mer jag lyssnar griper tag i mig. Som tur är för min omgivning sitter jag mycket själv i min bil, men de som kör förbi mig kanske undrar vad jag håller på med, kan även erkänna att volymen har åkt upp ett antal steg.
Den låt som just nu fått mig att släppa alla (nåja…) principer och spärrar är Whitney Hustons soulversion av ”I will always love you”.
När Whitneys glasklara stämma strömmar ur högtalarna bara avbruten av en saxofon med sin karakteristiska ton då är det på gränsen att jag behöver stanna bilen för mitt fokus är så långt från trafiken man kan komma.
Det är en underbar känsla att helt och hållet ”vara inne” i en låt och ”bara vara”, riva alla illusioner om vem man tror man är och bara befinna sig här och nu.
Blir av mina tonårsbarn ibland anklagad för att fatta trögt och långsamt – i detta fall stämmer det. Jag har under de senaste dagarna förstått vilken oerhörd talang Whitney Huston var och som alldeles för tidigt tagits ifrån oss. Vilken fantastisk röst som tystnat, kvar är hennes låtar som kommer leva kvar länge än.
Har du aldrig provat så unna dig några minuter med din favoritlåt, sätt dig på en plats där du får sitta i fred. Sätt på musiken och följ bara med musiken utan förutfattade meningar var den tar dig, det är vardagslyx!