Träning – inte för alla?

Bild

Jag har precis avslutat en utbildning inom Friskis&Svettis, om allt vill sig väl kommer jag till sommaren vara godkänd gymtränare och kunna hjälpa medlemmar till ett rörligare liv. De som känner mig sedan länge har säkert både en och två gånger kliat sig i huvudet och frågat sig själv vad som hänt. Jag har nämligen under min uppväxt talat mig varm för att idrott är skadligt, och nyttan av träning är kraftigt överdriven.

Självklart har jag själv funderat på vad som hänt och jag tror mig kommit på svaret – jag hittade aldrig den träningsformen som passade mig när jag växte upp. Den idrott som förekom mest var fotboll, och det är ett svårt spel när man som jag är uppväxt med två vänsterfötter. Detta resulterade i att jag var sämst och därmed präglades min inställning till träning att det var något för andra (då det i stort sätt endast fanns fotboll omkring mig vad det denna träningsform jag jämställde med träning). Var det då synd om mig – nej långt ifrån! Jag hade en bra uppväxt och den jag är idag har säkert formats av att jag fått finna andra vägar att aktivera mig. Med det sagt var det förstås tråkigt att väljas sist när klassens två fotbollsstjärnor (nåja…) skulle välja sina lag, men jag valde då omedvetet att lägga det bakom mig och inse att det fanns de som var bättre än jag och därmed valdes först. Jag hade säkert gjort samma val i deras situation – so ”no hard feelings”. Men det finns ju barn idag som har svårare att lägga det bakom sig och lider när man plockar lag i skolan på det sätt jag beskrev tidigare. Förekommer det fortfarande uppdelningar där elever väljer sig själva och vilka andra som ska finnas i ett lag via en ”line-up”tycker jag det bör avskaffas omedelbart!

Men tillbaka till min träning. Av en händelse, jag minns inte riktigt varför, tog en god vän med mig på ett spinningpass. För er, som likt mig för ett par år sedan, helt saknar kunskap om vad detta är kan det bäst beskrivas som cykling inomus i grupp under ledning av en ledare och till hög taktfast musik.

Naturligtvis saknade jag helt insikt om hur jobbigt det var och hur otränad jag var så jag tog i för ”kung och fosterland”. Med blodsmak i munnen och ett ivrigt bortviftande av ledarens oroliga blickar tog jag mig i ”mål” och var riktigt stolt över mig själv mentalt efteråt , fysiskt led jag som f-n!

Men det gav mersmak och jag fortsatte och fortsatte och här är jag nu. Jag hade hittat en träningsform som passade mig! För första gången (vad jag kunde minnas) kunde jag träna och slippa känslan av att vara sist (alla cyklar stod ju stilla…). 

Jag tycker som sagt illa om ”line-up” uttagningar. Lika illa tycker jag det är när man på företag listar upp t. ex. säljare som presterat bäst och de som presterat sämst – detta är enligt mig en ”näringslivs-line-up” som är precis lika illa som den som skedde på skolgympan. Eller företag som utser månadens anställde, detta skapar enligt mig ingen sammanhållning alls utan bara delar upp grupper. Visst ska man få både beröm och kritik från chefer och andra, men det ska enligt mig ske mellan fyra ögon. Kanske har spåren från skolgympans line-up satt sig djupare än jag anat ändå?

Nåja, jag är evigt tacksam för att min vän lockade med mig på spinning den gången, alla borde ha en vän som honom. Vänner som hjälper dig att lämna det trygga och ge dig ut på okända vatten och därmed utvecklas. Nu hoppas jag allt går enligt planerna så jag kan få vara den vännen till våra medlemmar och hjälper dem utvecklas.

1 tanke på “Träning – inte för alla?

  1. Pingback: Jag och min stora käft! | Myracoaching's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s