Idag har ett år gått sedan de fruktansvärda dåden hände i Norge. Det finns ett antal datum som kommer etsa sig fast i våra minnen, den 22 juli 2011är ett sådant. Men samtidigt som vi minns det som hände i Norge har vi nyligen upplevt att historien upprepat sig, för någon dag sedan gick en man in på en bio i USA och dödade 12 människor.
Vi har ingen aning om vilket motiv 24-åringen i Denver hade, det får framtiden visa, men klart verkar det vara att även detta dåd är noga planerat. Att skjuta ner någon är aldrig rätt, men att dessutom planera det i lång tid innan och då i den skala vi nu ser gör det hela än mer obegripligt. Hur fungerar man som människa när man kan sitta i månader i förväg och planera för att skjuta så många man kan innan man grips?

När dåd liknande de i Norge och det som nu hände i USA är vi väldigt snabba att förklara det hela med att personen är sjuk, man måste ju har någon form av mental defekt för att kunna göra något sådant här – eller? Jag tror denna snabbhet att sätta stämpeln ”sjuk” på någon är ett tecken på vår vilja att hitta enkla lösningar för vi är rädda för de mer komplicerade förklaringarna. För tänk om dessa gärningsmän är lika mentalt friska som dig, mig, vår granne, vår arbetskamrat eller någon annan runt om oss – vem blir då nästa gärningsman? Visst känns det skrämmande att nästa gärningsman och den som just nu sitter och planerar nästa dåd kan vara en lärare på våra barns skola, busschauffören som kör oss till jobbet eller kaptenen som flyger planet nästa gång vi ska på semester? Tanken svindlar!

Som många andra har jag miljoner frågor dagar som denna, men precis som alla andra saknar jag svar. Jag är rätt säker att vi alla måste börja fundera kring vilket samhälle vi varit med och byggt upp som gör att personer kan få för sig att göra något likt det som nu har hänt och börja fundera på vad vi kan göra åt det. Då vi sett att historien upprepar sig mer än en gång är det väl bara ett förvänta sig att den kommer göra det igen. Någonstans i världen sitter kanske någon just nu och planerar för nästa dåd.

Men även om det kan verka vara en mörk framtid vi går till mötes så är det vår allas ansvar att se till att framtiden blir ljusare. Vi kan säkert på olika sätt dra våra strå till stacken för att vända den utveckling vi nu ser. Men det kommer säkert ta lång tid – mycket lång tid, så vi måste börja nu.

Nu hade det naturligtvis varit väldigt bra om jag hade kunnat avsluta med VAD det är vi måste göra, dessvärre är det en av de frågor jag och alla andra saknar svar på. Men en bra början tror jag är att vi måste bli mer förlåtande och mer öppen för nya idéer och tankar. Se på andra människor som annat än roller i det spel som kallas samhälle. Se att varje människa är unik med allt vad det innebär av fel och brister, men även av positiva egenskaper och en annan syn på vad som händer och vad vi håller på med. När vi börjar se människan bakom rollen tror jag vi är på god väg mot en framtid med mindre våld och en del av en bra grund till vårt nya samhälle.

Låt oss se den 22 juli 2012 som ett av de datum som etsar sig fast men denna gång av ett positivt avstamp mot något bättre.