I dagarna har domen mot Anders Breivik kommit, han döms till lagens hårdaste straff 21 år i fängelse med möjlighet till förlängning. När journalisterna frågade ”folk på stan’ ” vad man tyckte om domen så var de flesta överens om att det var en bra dom, alternativet med rättspsykiatriskvård hade varit betydligt sämre. Men det var ett antal som ville se blod, de tyckte att Norge skulle återinföra dödsstraff och att Breivik skulle få inviga denna nya strafform.
Jag har som alla andra mer än en gång sagt att någon förtjänar en kula mellan ögonen, eller på något annat sätt försvinna från denna planet. Jag kommer säkert hävda det igen, men menar jag verkligen det eller är det den primitiva svarta delen av mig som vill ha hämnd?
För någon dag sedan såg jag en dokumentär på TV som handlade om delstaten Oklahoma (vill jag minnas det var) som hade dödsstraff på straffskalan. Programmet hade valt ut ett fall och intervjuade alla som varit inblandade, åklagare, anhöriga till gärningsmannen, brottsoffrets anhöriga, fångvaktarna som var med vid avrättningen, försvararen, osv.
Efter jag sett programmet stärktes min uppfattning att dödsstraff är fel, det är en påföljd som drabbar så väldigt många. Den som drabbas minst (hur konstigt det än kan låta) är den som avrättas. Alla andra som finns runt måste leva med detta resten av deras liv, de har dödat en annan människa mot dennes vilja. Fångvaktarna berättade att de vaknade kallsvettiga med mardrömmar, anhöriga på båda sidor fick aldrig ro och försvarsadvokaten i detta fall hade tappat tilltro till det amerikanska rättsystemet.
Förutom det psykologiska trauma dödsstraffet ger alla inblandade har vi den moraliska frågan om en stat ska kunna döda för att visa hur fel det är att döda, men den diskussionen lämnar vi till ett senare tillfälle.

Jag kan ibland bli riktigt rädd när jag ser vad människor är kapabla till. Hur kan en man få för sig att skjuta ihjäl barn och ungdomar på ett sommarläger bara för att få fram sitt budskap, hur kan någon vandra in i en biosalong och öppna eld tillsynes utan anledning. Eller hur kan man låsa in sin egen dotter i en källare, våldta och göra henne med barn ett antal gånger.

Det finns som sagt många gärningar där jag högljutt önskat livet av gärningsmännen, jag har till och med gått så långt att jag ansett ett dödsstraff vara en för mild påföljd – men har i nästa sekund insett att jag själv gett mig svaret på min fråga kring vad människor är kapabla till. En det som skiljer t. ex. mig åt från de personer som pryder våra löpsedlar är att jag har en spärr som slår till när ord ska gå över till handling.

Jag hoppas Norge låser i Anders Bering Breivik i en mörk cell och slänger bort nyckel, han ska aldrig ges möjligheten att vandra på gatorna igen. Men att ta livet av Breivik hade varit att släppa på sin spärr och det tror jag är ännu farligare.