Tänk att ett möte mellan två människor kan vara allt från magiskt där det känns som om ni känt varandra hela livet till ett möte där du bara vill försvinna ner i ett svart hål i marken. Hur hanterar du dessa båda möten? Är du lika glad och trevlig när du längtar efter det svarta hålet som det där det känns som om tid och rum står stilla. Nej, jag tänkte väl det. Du agerar säkert på samma sätt som alla vi andra och visar din bästa sida i ena fallet medan du i det andra bara vill avrunda så snart det bara går och komma bort.

Möten mellan människor har alltid intresserat mig och kommer säkert göra det så länge som jag lever, speciellt det som vi slarvigt kallar för personkemi intresserar mig. Vad är det som gör att vi tycker livet är lättare med vissa personer medan andra gör det svårare att andas?
Känslan får vi redan när vi träffas för allra första gången långt innan vi verkligen känner varandra. Visst kan det hända att känslan förändras över tid men det är rätt sällsynt.

Hur ska vi då agera för att vi i olika situationer ska ”göra ett gott intryck”? För precis som vi kan känna motstånd mot en annan människa kan samma känsla riktas mot oss själva, detta skulle ju vara förödande om du t. ex sitter i en anställningsintervju. Du kan ha alla rätta kläder på dig, säga rätt saker, ha ett perfekt CV för jobbet men ändå är det kallt i rummet och känslan av istappar är påtaglig.

Det finns studier som säger att du har ca 1 minut (tiden kan variera lite mellan olika studier) på dig för att de du träffar har skaffat sig en uppfattning om dig. Det är helt omöjligt att personen lär känna dig på denna tid, men han/hon har redan bildat sig en uppfattning som omedvetet kommer ligga till grund för alla bedömningar han/hon gör i framtiden om sin nya bekantskap – DIG! Vad ska du då göra för att du ska ha ett bra utgångsläge för framtiden, ja det finns faktiskt ett antal små tips som kan vara bra att känna till. Men dessvärre räcker det inte med några tips, det svåraste är att du måste mena det du gör annars blir det falskt och påklistrat.

Vi verkar ha en inbyggd omedveten mottagare för falskhet. Möter vi en person som har ett falskt beteende så känner vi det instinktivt, visst blockerar vi bort känslan ibland av olika skäl men den finns där. Den känsla vi bär med oss efter mötet kan vara ett odefinierbart obehag eller rent negativt. Jag hittade en gång ett citat på Twitter där det stod ungefär att det som betyder något i längden är den känsla personen du just mött har i kroppen efter ert möte.

Tipsen som kan underlätta dina möten i framtiden är så enkla att de vore en självklarhet. Först och främst leendet och ögonkontakten. Alla vill bli sedda och vara något, när du möter en annan människa är det just det mötet som har betydelse. Allt vad telefon, mail, Twitter och Facebook heter kan vänta, det är bara det personliga mötet som finns just då. Sen måste du vara ärlig, en oärlig person känns snabbt igen hur bra skådespelare du än är. De gånger jag blivit lurad har jag i efterhand klokt kunnat konstatera att jag hela tiden känt att något var fel men omedvetet valde jag att ”blunda” för det just då. (Hur klokt det nu var vet vi ju alla….). Det finns en författare som heter Christer Olsson som en gång skrev ”du läckte vad du tänker” och det ligger mycket i det. Har du en dålig dag när du träffar din kund, din chef eller vem det nu är så var ärlig och säg det. Är det ett mycket viktigt möte du ska gå på och den nyss beskrivna ärligheten är omöjlig att använda så försök att boka om, måste du ändå gå dit så välj att fokusera på det positiva som ändå finns. Att kunna välja vad man ska fokusera på är en svår konst och som allt annat kräver den träning, vi blir som bekant bra på det vi tränar på. (Nåja, mitt dansande som jag tidigare berättat om ligger inte riktigt inom för det som blir bättre av träning…)

Så ut och träna på att se det positiva i allt, så kommer ditt nästa möte bli det bästa du någonsin haft, om inte så är det nästa igen som blir det.