Har ditt liv alltid varit på topp, har allt bara flutit på och du alltid fått som du velat – Nej, jag trodde inte det. Du är säkert precis som oss alla andra där livet går upp och ner. Förhoppningsvis har ditt liv med berg än dalar, men tyvärr finns även motsatsen.
I dagens stressade samhälle där allt verkar rulla på allt fortare runt om oss verkar det finnas väldigt många som går runt och misstrivs (finns detta ord förresten?) med sitt liv. Alla putsar vi upp en fasad ibland och svarar slentrianmässigt ”bra” på den lika slentrianmässiga frågan kring hur vi mår. Men gör vi alltid det, mår bra alltså? Eller är du i detta fall precis som alla andra och drar till med en vit lögn då och då? Jag gör det, för vad hade alternativet varit?
– Hej, det var länge sedan. Hur mår du?
– Hej, när jag mår inte alls bra. Är väldigt sliten och allmänt trött just nu. Funderar dagligen på vad jag vill göra med resten av mitt liv.
Snacka om partydödare!
Men många går och bär på just dessa tankar och funderingar varje dag och har ingen att prata med för att få hjälp att komma vidare. En trend som bekräftar detta är den skog av coacher som vuxit upp ur jorden. Många gör ett kanonjobb och är riktigt duktiga, men här som i alla branscher finns lycksökare som gör mer skada än nytta. Men lyckas jag få tag i en bra coach finns fortfarande hindret med pengar där. En professionell coach kostar pengar och det kan vara ett hinder stort som den värsta Berlinmur för många.
Att få tid till en psykolog inom den offentliga vården är svårt och omständligt, man måste gå via sin hus/distriktsläkare först för att få en remiss. Att ta steget att söka en psykolog har fortfarande skammens stämpel på sig i vissa ögon, och att då behöva tala om sina problem först med en distriksläkare som ska göra en bedömning om hur du mår och om han/hon anser du behöver en psykolog är jobbigt och många drar sig därför för att göra det. Att berätta om sina innersta problem för en vilt främmande människa är ett stort steg då den fasad du byggt upp under många år måste rämna. Jag våga lova att vi alla tycker bara tanken är skrämmande. Vilka känslor/tankar har jag dolt till och med för mig själv genom åren?
Att trenden just nu verkar vara att vi ska tala ut i media är oroväckande tycker jag. Vi har idag program så som ”radiopsykologen” och ”par i terapi” där vanliga människor berättar om sina problem och offentligt lämnar ut sig själv. Varför ska jag som medborgare i detta land vara hänvisad till TV och radio eller någon av de många psykologspalter i olika tidningar för att få professionell hjälp? Kan vi som aldrig tidigare varit i kontakt med media riktigt överblicka vilka konsekvenser ett offentligt framträdande kan ha där jag berättar om mina innersta problem? Jag hoppas för de medverkandes skull att de kan göra det, alternativet är skrämmande.
Först anser jag vi alla måste hjälpas åt att tvätta bort skamstämpeln kring att vi människor söker sig till en psykolog när vi har en svacka eller två i livet. De som idag trots att denna stämpel finns söker hjälp ska ha en stor eloge, jag är otroligt imponerad hur starka ni är. Jag hört från många håll vilken resa ni gått igenom och hur länge ni väntat för att få den hjälp jag anser ni alltid varit berättigad till. Kan bara med hela mitt hjärta önska er lycka till och hoppas ni får hjälp att igen klättra upp ur svackan ni är i.
Sedan anser jag (och här är jag medveten om att jag talar i egen sak) att vi måste finna vägar att subventionera de kostnader det innebär att söka professionell hjälp från t. ex samtalsterapeuter eller coacher vid sidan om den offentliga vården. Samtidigt måste också finna en väg att rensa marknaden från alla som är oseriösa och bara vill tjäna pengar.
Sist men inte minst kanske vi då och då ska våga svara ärligt när någon frågar hur vi mår? Vi kanske alla ska våga låta vår fasad krackelera lite och våga vara sårbara. Jag vet att jag kommer ha svårt med det, mycket svårt. Men är något svårt känns vinsten ännu större när man lyckas.
Imponerande bra skrivet o såå sant Jonas!
GillaGilla