Det är mycket nu..

Cancer! Cancer är nog ett av de fulaste orden jag vet just nu. Ska man vara negativ i sin livsyn kan man väl säga att jag fn. inte är drabbad, men vem vet vad som sker i morgon. En filosof sa i gång ”det finns inga friska människor – bara dåligt diagnostiserade”. Men då jag är det omvända – positiv- skriver jag hellre att jag är förskonad från att själv drabbas. Dessvärre har jag vänner och bekanta som drabbats.

Cancer är i och för sig rättvis då den drabbar alla utan urskiljning. Sjukdomen tar inte hänsyn till varken, ålder, hudfärg, eller om du levt sunt eller ej, den bara drabbar hårt och skoningslöst. Man räknar med att var tredje person någon gång under sin livstid kommer få en cancerdiagnos.

Vi kan klaga hur mycket vi vill på svensk sjukvård, men när det verkligen gäller då finns den där och ställer upp. Jag har från flera håll hör att det stöd och hjälp de cancerdrabbade får är fenomenal. De gånger jag fått reda på att någon jag känner eller någon i deras närhet drabbats av cancer (eller något annat hemskt) har jag varje gång känt en rädsla att träffa denna person, rädd för att göra fel och/eller säga fel saker. Jag skäms för att erkänna det men jag har till och med undvikit kontakt vid något tillfällen för att slippa konfrontera personen och därmed min egen rädsla.

Dessbättre har mitt flyende från rädslan bara inträffat vid något enstaka tillfälle, men jag minns det fortfarande och kommer alltid bära med mig detta som en bra lärdom. De flesta gånger har jag slängt mig rakt in i elden och fast jag varit livrädd för att göra fel kommit till insikten att det finns värre saker nämligen att springa därifrån med ”svansen mellan benen” och likt strutsen stoppa huvudet i sanden.

Jag har haft samtal med personer som drabbats själv eller haft anhöriga som drabbats av fruktansvärda saker och man kan tycka att det bör ge en erfarenhet att agera på ”rätt sätt”. Men precis som i livet i övrigt finns inget ”rätt” eller ”fel”, vad som är rätt för en person kan vara fel för en annan. Jag har därför varje gång agerat utefter hur jag skulle vilja bli behandlad, hur jag skulle vilja mina bekanta agerade om jag skulle drabbas. Många gånger behövs bara en kram eller bara sitta tyst tillsammans.

När min mamma dog fanns det många omkring mig som jag har mycket att tacka för, de fanns där för mig när behövde en extra hand. Jag hoppas jag någon gång kan återgälda deras stöd och jag hoppas jag varit till stöd för de som finns runt om mig just nu.

1 tanke på “Det är mycket nu..

  1. Fint skrivet Jonas! Värt att tänka på är att det värsta/tråkigaste för den drabbade är om ingen hör av sig. Sköt om er. Annika

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s