Den senaste tiden har SD haft ett stort utrymme i alla medier. Tittar man på senaste väljarbarometern från Novus verkar devisen att även dålig publicitet är bra publicitet stämma då de har ökat sitt väljarstöd.

Medierna med Expressen i främsta ledet har alla enligt mig gjort det lite för enkelt för sig och följer det dessvärre vanliga mönstret om att sträva efter så många huvuden på pålar som möjligt – det verkar som om man mäter framgång när någon får avgå. Jag menar att problemet är djupare än så. De personer som nu avgått från sina poster har ersatts med nya personer som partiledningen säkert hoppas ska kunna ”hålla käften” bättre än sina företrädare. Men min oro är om de trots allt bär på samma åsikter men de är bättre på att hålla inne med dem offentligt, den ”seger” som då medierna kanske känner faller då platt. Jag läste en gång en bok av Christer Olsson där han skriver om uttrycket ”du läcker vad du tänker”, min oro är att SD nu endast har bytt ut personerna på posten till några som är bättre skådespelare, men att de grundläggande åsikterna är kvar. Jag är övertygad att åsikten som framfördes till Soran Ismael om att ”detta är mitt land – inte ditt” genomsyrar många SD anhängare men andra använder finare ord än ”blatte” och ”babbe”.

Jag tycker som sagt att medierna har tagit en allt för enkel väg i sitt drev, enligt mig hade en bättre och mer långsiktig väg varit att angripa och analysera deras politik – sak framför person. Att enkelt kalla SD-företrädare för rasister tror jag hämmar diskussionerna då andra av rädsla att få en ”rasist-stämpel” på sig eller anklagas för att ”simma i grumliga vatten” undviker ämnet. Jag tycker vi måste våga diskutera detta ämne (och alla andra) mycket mer. Jag menar att en idiot är en idiot oavsett vilken färg dennes hud har, vilken tro denna person har eller vilken sexuell läggning man har. Det har heller ingen betydelse om man är man eller kvinna – en idiot är en idiot!

SD har onekligen en poäng när de menar att det finns  problem med invandringen. Självklart finns det problem med invandringen precis som det finns problem med allt annat. Retoriken SD använder sig av, att bara peka på de problem som finns och ”glömma” den positiva sidan, känner vi ju igen från andra områden. Oppositionspartierna brukar ju alltid bara peka och belysa på de fel som regeringspartierna gör vare sig det gäller skatter, skola, sjukvård eller invandring, dessvärre tror jag dock att SD företrädare skiljer sig lite från de andra. Då andra ser de positiva sidorna i ämnet de kritiserar men väljer att belysa det negativa, tror jag att SD i just invandrarfrågor bara ser de negativa.

SD har gjort tappra försök att definiera vad som är svenskt och vad svenskhet är, det har varit allt från matlådor på jobbet, bonader på väggarna till att stå i kö. Detta menar Jimmie Åkesson och SD vara konkreta exempel på vår kultur och vad som definierar en svensk, men han medger samtidigt att frågan är mer komplex än så. Jag håller med Jimmie Åkesson, frågan är mycket mer komplex än så.

Min definition på svenskhet är att vi bryr oss om. Vi ser alla människors lika värde och blir ledsna av orättvisor. Bakom den ibland allt för hårda och kalla fasaden bultar ett varmt hjärta på oss svenskar. Vi vill känna oss trygga – och då vi har en lång inkörsperiod inför allt som är nytt – har vi svårt med förändringar.

Jag är stolt över att vara svensk och över att vi har en möjlighet att hjälpa andra som inte har samma goda förutsättningar som oss. Jag vill vara med och bygga upp ett tolerant samhälle där vi snarare letar efter saker som förenar än det som skiljer oss åt, där vi utnyttjar och tar hjälp av varandras olika färdigheter istället för att fördöma varandra enligt jantelagen.

SD är ett parti med många enligt mig trångsynta åsikter när det gäller synan på andra människor, men de är här för att stanna och vi måste alla dra våra strå till stacken för att bemöta deras argument med bättre motargument.

Till slut är jag övertygad att ljustet vinner över mörkret!