Jag vaknade upp så som många gånger förr på hotel. Med övernattningar på hotel följer den obligatoriska frukosten som till skillnad från hemma sker i offentligheten och tillsammans med en andra man aldrig träffat förut. I en frukostmatsal samlas därför en mängd olika människor från olika ställen och med olika bakgrund. Här finns de som har framtiden framför sig och de som till största delen lagt den bakom sig. Men det stora flertalet, likt mig själv, är de människor som är mitt uppe i sin karriär och är på väg någonstans.
Just idag hade jag ett par herrar som var kollegor med varandra vid bordet vid sidan om mig. De diskuterade någon på franska, att de var kollegor och inget annat framgick tydligt utan att jag förstod ett ord av vad de sa till varandra. De var på väg till en presentation på ett företag i Göteborgstrakten och finslipade på de sista detaljerna. De hade varit med ett tag, deras yrkeshunger och iver hade gått över i ett professionellt lugnt och fokuserande.
På min andra sida satt det en ensam hopsjunken man, ingen tidning framför sig och ögonen var helt tomma. Han såg ut som om han under gårdagen blivit av med sitt jobb och nu bara skulle hem för att börja ett nytt kapitel i sitt liv. Ska man tolka hans kroppsspråk och hans blick såg han inte det nya kapitlet som någon möjlighet, han såg snarare ut som om hans livsbok hade stängt sina pärmar för gott och att det definitivt var slut. En fullt naturlig känsla i och för sig.
En bit längre bort fanns det en ung man som var i början av sin karriär, han var hungrig, en man på jakt och kunde knappt vänta till frukosten var över för att slänga sig över nästa byte och hugga tag i dagens utmaningar.
Hur ser din dag ut, vilken av dessa typer är du idag?