Jag har i två månader nu helt avhållit mig från att dricka alkohol. Anledningen till att jag började denna frivilliga vita tillvaro var att jag ville ge mig själv ett startskott till ett nyttigare liv och kanske till och med tappa ett kilo eller två. Någonstans fanns det även en vilja att testa min egen karaktär och därför började jag i mitten av december precis inför den stundande jul och nyårshelgen då drycker med alkohol brukar vara vanligt förekommande. Mitt från början hälsoexperiment har utvecklat sig till ett experiment i socialt beteende istället.
Jag visste i och för sig att alkohol är en viktig beståndsdel i vårt sociala umgänge, men aldrig kunde jag tro att det hade en så central plats. När jag sedan mitten av december konsekvent tackat nej till alkohol och beställt in vatten istället har det blivit en konstig stämning runt mig. När jag svarat nekande på frågan om jag kör bil har ”den andra frågan” blivit hängande i luften – ”är jag nykter alkoholist?” Tydligen har vi två lägen när det gäller personer som avstår alkohol, antingen kör man bil eller så är man nykter alkoholist.
Även om jag alltid varit måttlig med alkoholen måste jag erkänna att det är svårt att helt avstå från den. Det är något som saknas när jag nu avstår från det där goda glaset rödvin när jag kommer hem från jobbet på fredagarna, vatten lämnar mer att önska.
Jag har redan nu fått en större förståelse hur jobbigt det måste vara för de som drabbats av alkoholism och som är på bättringsvägen, hur jobbigt det måste vara att hela tiden behöva förklara varför man avstår från alkohol. Det borde vara lika självklart att avstå som att dricka alkohol, men vårt ”sociala spel” vill annat. Att dricka alkohol mitt i veckan är mer naturligt än att avstå från dessa drycker under helgerna – märkligt!
Jag hoppas jag aldrig mer ska ställa frågan varför någon avstår från alkohol, men dessvärre sitter det nog så djupt rotat att jag kommer trilla dit då och då. Förlåt mig på förhand.