Denna något överumplande fråga fick jag av en kontorsgranne idag när jag kom till jobbet – frågan i all sin enkelhelt bjuder till eftertanke. Frågan man kan tycka endast har två svarsalternativ – ja eller nej- har stannat kvar i mitt medvetande.

Tänker man på lycklig som den känslan när man var nyförälskad måste svaret på frågan bli negativt. Den bubblande euforin jag kände när jag träffade min nuvarande fru har efter snart 21 års äktenskap ersatts av en annan typ av lycklighet, en djupare kärlek och respekt till min fru som står ut med mig och alla mina negativa sidor. För även om vi som alla andra haft en resa där både berg och dalar funnits har hon alltid funnits där vid min sida som en sabil punkt i mitt ibland kaotiska liv.

Om man däremot definierar lycklig som känslan att få ett nytt jobb, när man är full av framtidsutsikter och planer för livet (speciellt när man varit arbetslös ett tag) så blir svaret mer åt det positiva hållet. Jag har haft turen att trots svackor (eller kanske en enda lång pågående) i den allmäna konjunkturen  haft ett arbete att gå till, men lyckokänslan att få en fast punkt och inkomst efter min arbetslöshet var ett tag sedan jag kände. När det gäller ideér och planer inför framtiden så kommer de aldrig att sina, det är ett skönt lyckorus varje gång en ny idé ”poppar” upp. En ännu bättre känsla av lycka när ideérna förverkligas.

Att vara lycklig över att man (och ens nära och kära) lever och har hälsan har varit saker jag tagit för givet, men tack vara frågan från kontorsgrannen började jag reflektera över just det. Det vanliga hade kanske varit att denna reflektion kom upp när dödsfall och/eller sjukdom drabbar en på ena eller andra sättet, men något vi alla borde vara lyckliga över varje dag.

Jag har blivit kontorsgrannen ett vettigt svar skyldig då frågan överrumplade mig, men kommer över förmiddagsfikat meddela ett positivt svar på frågan. Ja, jag är lycklig men på ett djupare och stabilare sätt än jag tidigare definerade lycklig som.

Så hur är det med dig, är du lycklig?