Vilket vackert ord, eller hur? Men kan vi någon gång på allvar bli helt sorglösa, helt bli av med alla bekymmer och bara…. Ja vad då? Eller är det så att vi måste lära oss leva med den sorg och besvikelse vi samlat på oss genom åren.
Det finns idag en uppsjö av böcker och förståsigpåare som förespråkar att vi bara ska se framåt och se hela livet i ett rosenrött skimmer, men är det rimligt? Utan att kalla mig för en förståsigpåare måste jag erkänna att jag tillhört denna skara och gör stundtals fortfarande. Men stärks vi alltid av våra motgångar, eller är det så att vi faktisk kan brytas ner av problem och hinder?
Jag tror på en blandning även här, livet är sällan antingen eller. Vissa motgångar kan vi säkert stärkas av och komma ut ur med rakare rygg, men samtidigt tror jag att många motgångar måste vi lära oss leva med och bära med oss resten av livet. Det finns motgångar vi aldrig riktigt kan släppa och som kommer finnas där tills den dag vi ”tar på oss träfracken”.
Jag har tidigare skrivit i denna blogg om att jag gillar motgångar, det stämmer fortfarande. Motgångar kan vara bra då det ger tid till reflektion, en chans att fundera kring om den vägen mot målet är den riktiga. Av en Twittervän fick jag ett par ord här om dagen som etsat sig fast – ”ska du gå runt konflikten, eller igenom den”. Dessa ord har jag funderat en hel del på, för visst är det så att en del konflikter undviker vi och försöker hitta vägar runt , medan andra slänger vi oss in i med huvudet före. Kan det vara så att de konflikter vi tar oss igenom och kommer ut helskinnade på andra sidan är de som stärker oss, medan de vi undviker bär vi med oss? Jag tror som sagt att det finns konflikter vi av olika anledningar måste gå runt. De konflikter som aldrig blir helt lösta och/eller där det finns frågor som fortfarande är obesvarade måste vi lära oss leva med.