Ord är viktiga det är vi alla eniga om. Men precis lika viktigt är det att tänka på när vi använder orden, ett väldigt rätt ord ack så välment kan bli riktigt sårande om det används fel.
Jag är ute och reser en hel del i jobbet och tillbringar därför många kvällar och nätter på hotel. Men även som ensamresenär måste man ju äta så jag tillbringar en hel del tid på restauranger. När jag kommer dit och ber om att bord till mig får jag alltid motfrågan ”bara för en”. Frågan är helt befogad men trots att jag är van påminns jag att jag ännu en kväll är borta från familjen. Senast i går kväll fick jag denna motfråga och jag slogs då av alla de som av olika skäl inte har någon att komma hem till. Att ofrivilligt vara singel och/eller änkling eller liknande måste denna fråga vara som ett slag i ansiktet och man kanske drar sig för att gå ut och äta själv. Någon som har ett bra förslag hur man skulle kunna ställa frågan istället? Går det ens att ställa denna fråga på något bättre sätt? Kanske det räcker med att ta bort ordet ”bara”, slaget kan likaväl finnas där men kanske tar något mildare.

En parallell till detta är alla dessa formulär som man ska fylla i kring sina barn, där finns oftast plats för att fylla i två målsmän. Är man ensam förälder och det av olika skäl inte finns någon annan med i bilden kan detta bli lite utpekande – tänker bl.a. på adresslistor med föräldrarnas namn som ibland skickas ut i idrottsföreningar eller liknande.
Dessa ”målsmansfält” brukar oftast benämnas ‘mamma’ och ‘pappa’. Det är säkert så att benämningarna finns där av gammal hävd men familjebilden har förändrats och då det idag finns det en mängd olika konstellationer måste vi som samhälle vara bättre att möta detta än vi är idag. Att som homosexuell man vara tvingad att skriva sitt namn i fältet för ‘mamma’, eller homosexuell kvinna använda fältet ‘man’ måste vara förnedrande.