Instruktionsboken

Jag minns fortfarande den mycket konstiga känslan när jag blev pappa för första gången, en skräckblandad förtjusning med inslag av känslor av att mitt liv aldrig mer skulle vara det samma som hittills. Min nu 21 åriga dotter (ja, hon åldras fortare än vad jag gör….) tittade fram en Maj-dag i ett mycket tråkigt sterilt förlossningsrum i Helsingborg och jag blev helt plötsligt ansvarig för en levande person. Jag minns att jag konstaterade att hon hade en lite sned näsa och skyllde på min fru som hade cyklat väldigt mycket de sista veckorna innan förlossningen, men kommer samtidigt ihåg att jag konstaterade att detta kunde lösas med en operation (snacka om att vara förstörd av vår tid…)
Jag minns även när jag en stund senare sittande i en – ack så dålig ergonomisk- stol hade dottern i min famn fick den 1563 sidor tjocka boken där det stod vad jag skulle göra som förälder, vilka val jag skulle behöva göra, hur jag skulle ta ställning i det ena efter det andra, hur jag skulle göra med framtida pojkvänner jag ogillade eller hur jag skulle ställa mig till önskan att vara ute länge på kvällarna när hon växte upp.
Är du förälder själv? Känner du inte igen boken? När just det – DEN FINNS INTE! Som förälder kan man läsa ihjäl sig det första levnadsåret, den ena skriften efter den andra talar om hur man ska vara som förälder då. Men när alla ställningstagande som drabbar en när barnen växer upp ska tas, ja då står man där ensam, rädd och osäker.
Men min fru och jag har hanterat det -om jag får säga det själv- riktigt bra. Vi har gjort misstag och ordentliga felbedömningar men i det stora hela har vi gjort ett bra jobb. Vi har lärt oss av misstagen och vårt dotters yngre bror har haft en något lättare resa, även om misstagen och felen funnits även där.
Min poäng är att vi måste våga göra misstag även när det gäller så viktiga saker som våra barn. Vi måste våga ta steget ut i det okända och våga trilla platt till marken för det är då vi utvecklats. Om vi vandrar runt hela vårt liv och bara gör saker vi vet vi behärskar stannar vi i utvecklingen.

Så, våga ta steget ut i det okända, se smärtan du får när du trillar som ett kvitto på att du utvecklas.

Om ni undrar: dotterns näsa rätade ut sig av sig själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s