Jag har i grund och botten ett positivt sinne, meningen ”det ordnar sig alltid” brukar jag ofta använda. Min grundsyn är att det alltid finns något positivt i allt som händer och som man kan välja att fokusera på, men även jag måste få och då kapitulera för den negativism som vårt samhälle lider av.
Självklart råkar även jag ut för saker som är långt i från positiva och även jag blir ordentligt ledsen då och då. Även jag inser att händelser som en nära anhörigs död eller liknande är svårt att se på med positiva ögon, men det är är ok. Den typen av negativa händelser måste vi få ha, men det finns andra där vi verkar ha lättare för att se det i moll än i dur.
Att bli av med jobbet t. ex är en sådan händelse som i all sin bedrövelse och osäkerhet kan vara början på något positivt. Det kan ge en möjlighet att göra det där man verkligen tycker om, att kunna hitta det där jobbet som man verkligen vill ha och där man varje måndag går till med ett leende på läpparna.
Men jag är väl medveten om att det kan var jobbigt med allt positivt också, framför allt när det positiva är en fasad man klistrar på sig – lite ”bakom masken gråter clownen”.
Jag kommer under 2014 välja att vara betydligt ärligare än jag varit hittills. Jag kommer våga vara positiv när jag verkligen är det, men jag lovar också mig själv att våga vara ännu modigare och erkänna när jag är nere i en svacka.