För stora krav!

Av en händelse fastnade jag för ett klipp på Youtube där Cameron Russel (@cameroncrussel) talar om sitt liv som modell. (http://youtu.be/KM4Xe6Dlp0Y) Cameron Russel är en av toppskiktet av modeller idag och har synts på catwalken för Victoria Secret, omslag på Voghe m. fl.

Hon påstår att vi idag har byggt upp en syn på skönhet som något mer än vad som tidigare varit gällande – hälsa och symmetri, saker vi till stora delar har olika genetiska förutsättningar Insiktsfullt menar hon att bilderna på henne är bilder på en konstruktion en produkt tillverkad av frisörer, fotografer, ljussättare, sminköser mm. mm.

Att jag som vit, medelålders, överviktig man tar upp detta ämne är iofs viktigt men kraften i budskapet förstärkts enormt när en supermodell initierar debatten. Hon har den genetiska förutsättningen för vad vi idag anser vara skönhet och det blir lite som att det enda laget i idrott som kan kritisera domaren är laget som vunnit. Jag tycker det är viktigt att vi diskuterar varför vi format och fortsätter forma ett samhälle där fasad är viktigare än innehåll. De krav vi ställer idag är orimliga och driver allt fler in i fördärvet.

Cameron resonerar mycket (så klart kring hennes upplevelser och då av en ännu större del självklarhet kring kvinnors situation) men resonemanget kan breddas och gälla båda könen. Även killar som växer upp idag matas dagligen med bilder och åsikter om att de ska vara smala med mycket muskler. Alla har inte den genetiska förutsättningen att bygga de muskler som idag anses vara perfekt, och de killar som saknar denna förutsättning riskerar att få en försämrad självkänsla när de konstaterar att de aldrig når sitt mål trots all tid och träning de lägger ner. Att ta steg över till doping och andra hemskheter för att på kemisk eller kirurgisk väg ge kroppen de förutsättningar som naturen inte givit dem skapar absolut mer problem än de löser men en väg många dessvärre väljer. Kosttillskotts industrin tar så klart fasta på detta och säljer det ena preparatet efter det andra som ska hjälpa till med genvägar till den kropp som eftersträvas, verkningsgraden i dessa preparat diskuteras livligt men den undviker jag denna gång.

När vågar en manlig modell göra samma sak som Cameron? Tipsa gärna om ni känner till någon.

När började vi se våra kroppar som utställningsobjekt istället för de arbetsmaskiner de är konstruerade för, och kanske ännu viktigare varför?

Det har funnits modeller före Cameron Russel som tagit upp detta. Jag vill minnas att Cindy Crafoord tidigare diskuteras detta under servicen ”Ingen ser ut som Cindy Crafoord, inte ens jag”, men få inget har hänt måste vi alla med jämna mellanrum ta upp detta viktiga ämne. Börja med att lägga 10 minuter av din tid på att se hennes tal – det är värt varenda minut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s