I Sverige har vi en lång tradition av föreningsliv. Jag, mina föräldrar, deras föräldrar osv. har växt upp med att man engagerar sig i den lokala föreningen i vått och torrt. Detta skapade en gemenskap och en samhörighet som kunde lösa det mest komplicerade problem och hinder. Denna modell är nu hotad.
Den modell min generation och generationer innan mig kallar för föreningsmodellen håller på att dö och vi ser en ny föreningsmodellen växa fram. Den nya föreningsmodellen har i alla viktiga delar behållt stommen från tidigare men lagt till några små men viktiga skillnader för att passa dagens samhälle.
Tidigare ställde alla som sagt upp i vått och torrt utan att egentligen ens fundera kring varför, det var bara något man gjorde, Dagens modell måste ge något tillbaka. Det som ges tillbaka måste enligt mig vara annat än pengar, pengar är en kortsiktig, ytlig drivkraft och föreningarna behöver en djupare och stabilare sådan – det finns alltid någon som betalar mer! Jag menar att föreningarna i framtiden måste få de som ställer upp ideellt att växa som människor. Alla vill vi känna oss lite bättre än vi är, känna oss behövda och uppskattade och känna att det vi gör har betydelse. Känner vi detta kan vi med ett stort leende på läpparna gärna lägga delar av vår fritid på vår förening. Den nya föreningsmodellen kommer ställa stora krav på styrelse och föreningsledning att bygga upp denna känsla inom verksamheten, detta arbete kommer aldrig bli klart utan måste fortgå hela tiden.
De föreningar jag varit verksam i tidigare och de föreningar jag är verksam i idag har alla en sak gemensamt, ledarna är väldigt duktiga på att ”ta hand om” och engagera de som verksamheten är till för. Men vad alla föreningar också har gemensamt är att man glömmer bort att ledare måste få sina batterier fyllda för att i sin tur orka sprida energi. Föreningarna kan och måste bli bättre på det interna arbetet, att ta skare för givet är en svunnen tid.
Peter Wigert, generalsekreterare för Sveriges största idrottsförening Friskis&Svettis, har i ett blogginlägg (hittar det dessvärre inte) även berört en viktig sak som är under förändring – begreppet medlem. Idag kan du vara medlem i allt från bokklubbar till olika affärer. Denna urholkning av begreppet medlem menar jag även är ett hot mot vår föreningsverksamhet då aktiebolag mer jämnställs med föreningar. Att vara medlem i en förening innebär enligt mig b. la. att du kan vara med och påverka föreningens verksamhet, kan du det i en bokklubb – knappast.
Jag tror på den föreningsmodell jag levt upp med men tror också att den måste förändras för att hänga med och inte dö ut. Vi har en unik möjlighet att få människor att växa och bry sig om varandra inom våra föreningar och det finns stora vinster för samhället med detta.
Nu menar säkert vän av ordning att jag talar i egen sak då jag är engagerad i Friskis&Svettis, och de har helt rätt. Men min huvudsakliga verksamhet har jag utanför föreningslivet och kan därför se båda sidorna. Visst kan samma strukturer byggas upp av aktiebolag, men min erfarenhet säger att det är svårare och därmed är det mer sällsynt. I en förening engagerar du dig för att du brinner för det du gör, detta inre engagemang smittar av sig och det är just det som gör att jag tror på en framtid för en föreningsmodell anpassad efter dagens samhälle.