Mitt förra blogginlägg handlade om att jag tror den gamla föreningsmodellen är på väg att dö och att en ny modell kommer. Vi föreningar som vill överleva i det långa loppet måste börja fundera på hur vi ska göra för att förnya oss och hänga med i utvecklingen.

Det hade varit förmätet av mig att påstå att jag har facit på hur detta ska göras, men jag tar mig ändå friheten att dela med mig av mina tankar (fördelarna med en egen blogg 🙂 ).

Årlig uppföljning

Samla alla ledare och övriga funktionärer i föreningen varje år och diskutera igenom varför föreningen finns till, mål och visioner. Är man överens kring detta kommer det vara mycket enklare att släppa på regler och detaljstyrning – släppa loss passionen helt enkelt. Behovet av att microstyra försvinner när man väl bestämt var målet är – vilken väg man tar dit har mindre betydelse.

Älska och vårda din historia.

Föreningen har kommit dit den är av en anledning. Håll historien nära hjärtat och lär av den, men undvik att klamra fast vid den. En historia är precis som grunden på ett hus, en förutsättning för att bygga vidare. Att stå still och stampa och tycka att ”det vi tidigare gjort har fungerat bra så det fortsätter vi med” är förödande och kommer på sikt få föreningen på fall, samhället förändras och föreningen måste hänga med.

Plocka fram modet

Bygg upp en kultur där det är ok att göra något som misslyckas. När vi misslyckas så lär vi oss något och den kunskapen flyttar oss framåt.

Våga även lyfta de problem och motsättningar som finns. En udda lösning är att ha en tävling på det årliga mötet där man tävlar i att hitta så många problem man bara kan inom föreningen, listan ger en bra grund i det kommande förbättringsarbetet. Det kan tyckas negativt att fokusera på problemen men är precis tvärt om, att lyfta fram och ta tag i det som fungerar dåligt är ju hur positivt som helst – då blir ju föreningen bättre!

Älska de jobbiga

Alla föreningar (och företag också för den delen) har personer som anses jobbiga och konstant ställer obekväma frågor (känner du inte till någon beror det på att det är du 😉 ) Älska dessa personer, det är tack vare dessa jobbiga frågor som ni får en möjlighet att fundera kring var ni är och vart vi ska och om den väg ni valt verkligen är den bästa.

Älska era kunder

Nu kanske du tänker att vi  är en förening och har inga kunder, vi har medlemmar. Visst har ni det, men enligt mig har ni även kunder. Jag menar att man kan vara medlem och kund samtidigt, dessa båda står inte i konflikt med varandra.

I en förening är du medlem och tecknar ett medlemskap. Detta medlemsskap ger dig rätt att vara med och på allvar påverka föreningen, du har rätt att rösta på årsmöten och rätt att bli invald i styrelsen. Men (och nu tänker jag främst på våra idrottsföreningar) du betalar också för att få lov att träna -du köper alltså en produkt och är därmed enligt min definition en kund.

Fördelen med att föra in kundbegreppet är (utan att ha någon vetenskaplig grund att luta mig på) att servicenivån ökar. Jag menar att en person som benämns som kund får generellt en bättre service än en person som betraktas som medlem. Det är dessutom lättare att sälja (ännu ett av många ansett fult ord) något till en kund än till en medlem.

Tar jag den förening jag tillhör, Friskis&Svettis, så framhåller vi gärna att vi är en förening och det tycker jag är bra och viktigt. Vi jobbar hårt på att kalla de som motionerar hos oss för medlemmar, även det bra och viktigt – vi ÄR medlemmar. Men, och nu stickar jag ut hakan kanske lite väl långt, detta är en sanning med modifikation. Visst är alla formellt medlemmar (med allt vad det innebär) men jag vågar påstå att detta endast har betydelse för de som engagerar sig som funktionärer. För de medlemmar som går till oss för att träna och nöjer sig med det, för dessa personer tror jag medlemskapet är av underordnad betydelse. Dessa ser sig själva som kunder som de hade gjort hos vilken av våra kollegor som helst. Jag anser att de föreningar som har möjligheten att använda både medlemsbegreppet och kundbegreppet ska göra det och se det som den stora fördelen det är.

Jag tror, som jag skrev i mitt förra inlägg, att våra föreningar går mot en lysande framtid (det kommer i och för sig bli lite guppigt den närmsta tiden), vi har alltid behövts i samhället och kommer behövas än mer i framtiden. Det är inom föreningen många av våra ungdomar på allvar får och tar ansvar för andra än sig själva för första gången och det är inom föreningen man lär sig umgås med andra. Våra föreningar är här för att stanna om än i en annan kostym än vi är vana vid.