Vi jobbar allt mer och våra jobb ställer högre och högre krav på oss. Trots det engagerar vi oss och lägger ner många timmar i föreningar på vår fritid – varför?

Det finns många olika föreningar, men utan att ha siffror på det skulle jag gissa att det största och mesta engagemanget hittar vi i våra idrottsföreningar. Anledningen är enkel – vi ställer upp för våra barn. Vi bakar bullar, ställer upp på loppisar, skjutsar både hit och dit och kanske till och med ställer upp i styrelsen, allt med våra barns välbefinnande för ögonen. Att vi är så aktiva som vi är (vi svenskar tränar mest i hela världen) tror jag beror på just detta och är en av byggstenarna som bygger vårt samhälle. Ja inte bara vårt samhälle föresten, det stora landet i väster har ju till och med ett uttryck för det – ”soccermom”  (fotbollsmamma). Namnet är ju iofs lite märkligt med tanke på att just USA är väl det enda land i världen där just vår typ av fotboll är ordentligt marginaliserad, men det är ett helt annan historia.

Men är det verkligen så att vi bara gör detta för våra barn, hade vi verkligen stället upp alla de timmar vi gör om inte vi själva hade fått något tillbaka – självklart inte. Klart vi ställer upp även av rent egoistiska skäl.

Innan ni nu dränker mig i meddelanden att jag helt är ute och cyklar och att den tid du minsann lägger mer är allt annat än egoism så låt mig förklara och runda av det påståendet lite. Egen tillfredsställelse kan naturligtvis vara att vi ser våra barn och ungdomar glada och nöjda med att få göra det som intresserar dem och att de utvecklas till fristående självtänkande individer. Att vi ser deras självkänsla och självförtroende att växa, att de blir sedda och hörda av andra än familjen är även delar som vi själva växer av och får även räknas till ego-delen. Men vi mår även så klart bra av den gemenskap mellan föräldrar engagemanget ger, vår egen utveckling och en känsla att vara viktig och att det vi gör spelar roll. Många av oss har detta kanske på sina arbeten men många får det endast via engagemanget i föreningen. Alla dessa saker är viktiga och betydelsefulla för att vi ska orka lägga ner det antal timmar vi gör. Mina timmar är värdefulla, men när jag får det jag beskrivit tillbaka känns det som om jag spenderar dem rätt.

För föreningsledningen är det viktigt att fundera kring dessa bitar för att kunna behålla de ideella krafterna föreningen har när nu fler rycker i dem. Vi som sitter i föreningsledningen har ett stort ansvar och måste vara lyhörda för dessa behov. Förutom de tips jag skrev om i förra blogginlägget är det svårt (läs: omöjligt) att komma med en checklista på hur detta ska gå till då vi alla är olika, föreningarna består av individer med olika behov och med olika bakgrund och organisationen måste därför vara flexibel och anpassad. Men en poäng är att det SKA vara lite svårt och kräva eftertanke, då lyfter vi frågan och får en chans att stanna upp och reflektera.

Men, och nu lånar jag titeln på Mia Törnbloms senaste bok, hur svårt kan det vara? Om vi bara har respekt för varandra, utgår från att alla vill väl, inse att saker kan lösas på olika sätt och vara lyhörd och reagera på signaler som kommer så är jag övertygad om att allt annat kommer lösa sig av bara farten.