Vi har alla vår egen definition och känsla vad som motiverar oss även om vi ibland har svårt att sätta fingret på det. Slår du upp ordet i nationalencyklopedin kan du läsa att motivation är ”en psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker och riktar beteendet mot olika mål” – någon som blev klokare? Ok, vi tar och Googlar det istället och kan då konstatera att vi nu fick över 23 miljoner träffar på under sekunden – så även här gick vi på pumpen. Kvar står vi alltså med en odefinierbar känsla för vad motivation är.

Lite frustrerande är det att det ska vara så svårt att hitta en definition på en så pass viktig sak som motivation, hur ska vi då göra för att bygga upp detta inom våra föreningar och/eller våra företag?  Att känna motivation eller inte är ju avgörande för om vi kommer välja vägen som leder till framgång eller om det är den betydligt mörkare stigen mot misslyckande som gäller.

Motivation har sett och ser olika ut beroende på vem du vänder dig till och just här finns utmaningen för framtiden. Vi måste vara öppna för att forma våra organisationer så att alla finner just sin motivation. Ska man ändå ge sig på en generalisering har motivation sett lite olika ut genom vår utveckling.

Motivation 1.0 gällde i tidernas begynnelse. Här motiverades vi efter att ha mat på bordet, ett tak över huvudet och kläder på kroppen. Basala behov helt enkelt. Tyvärr ser vi delar av världen som fortfarande befinner sig här. Där det många av oss tar för givet inte är lika givet för alla.

Motivation 2.0 är den motivationsmodell vi lever efter idag, där vi lockas att prestera bättre med ”morötter” och motas att slacka efter med ”piskor”. Detta system har visat sig fungera väl genom åren och gör det till viss del fortfarande. I miljöer där man utför enformiga och monotona uppgifter visar forskningen att belöningar fungerar bra och får oss att utföra arbetet snabbare. Men i situationer där vi måste vara kreativa, tänka i nya banor visar forskningen entydigt att belöningar motverkar sitt syfte.

Vi kommer allt mer behöva gå in i nästa steg av motivationsutvecklingen– Motivation 3.0. Självstyre, Utveckling och mening är tre ord som gäller nu. Motivation bygger nu på att vi allt mer själva vill bestämma över våra liv, att vi vill bli bättre och bättre på det vi tycker är viktigt och att vi strävar efter att bidra till något som är större än oss själva.

Vi som föreningar och vi som företag har en gigantisk utmaning framför oss. Våra organisationer är byggda enligt 2.0-principen och vi måste börja bygga om. Många organisationer kan nog bocka av och tycka att man är inne i 3.0-principen men hur står det egentligen till? Lämnar vi helt fritt till våra medarbetare att göra precis som de vill? Satsar vi på utveckling för varje enskild? Och sist men absolut inte minst, är vi duktiga på att peka och visa på att varje enskild insats har en betydelse för det stora hela?

Motivation är något personligt och då vi alla är unika personligheter ställs det stora krav på oss ledare i framtiden för att lyckas. Mission impossible – ja kanske. Men jag är, som ett personlighetstest nyligen visade, ”blåögt positiv” så jag tror visst att det går. Vi måste bara rensa lite i den ryggsäck vi bär på, byta glasögon och börja se på varandra som individer och inte som en grupp som motiveras av en affisch i fikarummet.