Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits i tidningar om kommunikationens svåra konst. Bokhandlarnas hyllor fylls av böcker som lär ut tips och tricks hur vi ska göra för att kommunicera bättre. Vi har sett en boom av retorikkonsulter som, speciellt i valtider, träffsäkert pekar på styrkor och svagheter i våra folkvaldas tal.  Jag vågar sticka ut hakan och påstå att alla författare och konsulter, ingen nämnd ingen glömd, är överens om en sak – en öppen och aktiv kommunikation är grunden till att vi utvecklas och undviker allvarliga konflikter.

En av hörnstenarna i Förenta Nationerna och även Europeiska Unionen är att vi ska öka kommunikationen mellan varandra för att på det sätt förebygga konflikter och lösa de som finns.  Att ha en öppen dialog med diktaturer och andra länder som har en för oss väldigt skev världsbild och behandlar människor på ett sätt som är väldigt främmande i våra ögon är generellt något alla förespråkar. Men, tyvärr finns det ett men, när det gäller den politiska kommunikationen i vårt eget land blir det på många håll tvärstopp.

Det finns sedan två val tillbaka ett nytt regeringsparti som enligt många med mig har en väldigt skev människosyn. Jag har skrivit förr, och upprepar gärna, att jag har väldigt svårt för deras politik och deras retorik. Att se på människor i ett A- och ett B- lag som jag får uppfattningen att de gör skrämmer mig, det skrämmer mig ordentligt. Men att överhuvudtaget helt stänga dörren och inte ens diskutera med dem är en taktik (eller vad det är) jag har väldigt svårt för. Det är lite som att sticka huvudet i sanden och hoppas att de försvinner.

Jag är av den åsikten att vi måste ha en dialog med alla vilka besynnerliga åsikter de än har eller vilken världsbild de än strävar efter.  Det är genom dialog vi kan få till förändringar inte genom ”den stängda dörrens taktik”. Så fort någon förespråkar, om än så försiktigt, att vi ska börja diskutera med Sverigedemokraterna så går det en stötvåg genom samhället där det målas upp ett samhälle i förfall om vi öppnar en dialog. Jag har svårt att se varför vi förespråkar dialoger med olika totalitära diktaturer i världen men att dörren ska vara stängd till Sverigedemokraterna.

Spontant känns det som att vi skäms över att vårt samhälle utvecklats i den riktningen att den människosyn Sverigedemokraterna förespråkar nu blivit så stark att partiet är landets tredje största. Det är skrämmande att vårt land som alltid stått för öppenhet och omtanke i världen (nåja, i modern tid i alla fall) nu har så starka vindar åt motsatt håll, men jag skäms även att vi som alltid förespråkat en öppen dialog i världen nu verkar stänga dörrar själva.