På en direkt fråga om du har respekt för andra och andras yrke kommer du säkert svara ja. Det göt jag också mer som ett reflexssvar än som ett svar med tanke bakom. Men handen på hjärtat, har du verkligen det? 

Jag som har flugit en hel del i mitt liv har en rätt bra rutin på den säkerhetsgenomgången som varje gång visas, jag vet hur  man spänner fast säkerhetsbältet och jag vet hur man hanterar syrgasmasken. Tidigare har jag under denna genomgång antingen somnat (jag sover alltid på flyg) eller så har jag fortsatt läsa den bok jag har med mig. Att jag skulle engagera mig i personalens genomgång fanns inte på kartan.

Men en inrikesflygning i USA fick mig på andra tankar. Planet jag flög var ganska litet och det slumpade sig så att jag fick platsen brevid en flygvärdinna och vi började prata. Hon berättade då att det var så tråkigt att se de massiva ointresse för säkerheten varje gång hon gjorde en genomgång, hon sa att det kändes som om vi resenärer inte brydde sig om hennes jobb. Vår diskussion fick mig att fundera på mitt eget beteende, handen på hjärtat visade jag en total brist på respekt för deras arbete när jag antingen somnade eller lät dem se toppen på min skalp försjunken i en bok.

Respekten för andras jobb kan breddas vidare, hur många gånger mer än noterar jag hotelstäderskor?  Jag har hört talas om städerskor som städat kontor och en person kommit in och frågat om det ”inte fanns någon där” rakt ut i luften, personen menar säkert att det inte fanns någon av de personer han behövde få tag i, men frågan är otroligt nervärderande.

Vid ett tidigare arbete jag hade där det fanns både säljare (jag) och produktionspersonal skämtade vi på en fest någon gång im att vi säljare var de enda på företaget som var närande (såg till att pengar kom in) medan de i produktionen var tärande (kostade pengar), som svar fick vi så klart alla fördomar om säljare serverade på silverfat. Påståendet om närande vs. tärande har iofs en lite uns av sanning i sig, men lika sant är det att vi som säljare hade varit helt hjälplösa och aldrig kunnat göra vårt jobb om inte vi haft en duktig produktionspersonal. 

Numera säger jag alltid godmorgon till alla hotellstäderskor, jag lyssnar alltid på alla säkerhetsgenomgångar och jag ställer aldrig frågan, hur än välment, om det ”inte finns någon där”. Jag har även slutat använda uppdelningen närande/tärande (utom på personalfester och då med personer jag vet ser ironin i det).

Alla, tåls att upprepas – alla, på ett företag bidrar till företagets framgång och alla är ”skyldig” till motgångarna. Alla behöver jobba tillsammans för att nå framgång, om det finns ett pyramidtänkande inom organisationen behöver man likt förre SAS chefen Jan Carlsson skrev i sin bok – riva pyramiderna.