Att peka på Sverigedemokraterna och påstå att de är roten till allt negativt som sker nu med mordbrand och annat är att göra det väl enkelt för sig. Jag skulle vilja vända på resonemanget -att SD vinner mark som de gör är ett resultat av rädsla, en rädsla för det okända. SD är dock otvetydigt skyldiga till att utnyttja denna rädsla för att få makt, men de är långt ifrån ensamma med att göra detta. Att utnyttja rädslor för det okända och vända detta till att vinna politisk makt är inget nytt, det gör alla partier. Rädsla för att höjd bensinskatt ska avfolka glesbygden, rädsla för att sänkta skatter leder till brister i vården osv., listan kan göras lång. Det finns dock en viktig och tydlig skillnad som jag tycker SD utnyttjar cyniskt, de använder medmänniskor i nöd som flyr från ett krig som redskap.

Jag har som jag skrivit flera gånger väldigt svårt för Sverigedemokraternas syn på människor, där de delar upp människor i ett A och ett B lag, den officiella bilden är i och för sig en annan, men då och då spricker fasaden och det rätta ansiktet visar sig. Deras argument är enkla och lätta att förstå – vi saknar x antal miljoner i t. ex. sjukvården, invandringen kostar y miljoner, så drar vi ner på det ena kan vi flytta pengarna till det andra. En rädsla byggs upp för att vi inte ska kunna ge våra sjuka och äldre hjälp när de behöver det och SD vinner mark då de spelar på vår okunnighet om hur allt hänger samman. Livet som vi alla vet är komplicerat och långt i från svar eller vitt, men vi tenderar att glömma detta när vi diskuterar saker som ligger nära oss själva. Vi bemödar oss inte att ta reda på hela bilden för den är så komplicerad, vi väljer att  ta de lätta logiska argumenten till oss.

Tyvärr landar all diskussion om invandring och integration just i frågan om för eller emot SD – vi gör det åter igen lätt för oss. Låt oss en gång för alla enas om att vi har problem med den stora flyktingström vi ser just nu. Den stora mängden hjälpsökande som kommer just nu sätter press på vårt samhälle, en press samhället är dåligt förberedd på.

För att citera Martin Luther King -”jag har en dröm” att vi i fortsättningen kan diskutera invandringen, problemen med invandringen och lösningarna på detta utan att varje gång fastna i diskussioner runt Sverigedemokraterna. Låt oss precis som vi gör med alla andra frågor diskutera hur vi ska kunna lösa det akuta som nu sker och även hur vi ska organisera samhället för att vara förberedd på om något liknande händer igen. Låt oss ta dessa diskussioner öppet och ärligt utan ha korta politiska poänger och personlig vinning som primära mål. Låt oss sätta oss människor i centrum och bygga system efter oss istället för att forma oss människorna efter systemen.

I min värld hjälper man de som ber om det, knackar någon på dörren och behöver skydd släpper man in dem. Att stänga dörren i ansikte är fel på alla tänkbara plan. Lite som devisen blodgivarcentralerna hade för några år sedan – ”sätt in på blodbanken, nästa gång kan det vara din tur att ta ut.” Nästa gång kan det vara vår tur att behöva hjälp – vill du ha dörren i ansiktet då?