Ett av mina första blogg inlägg handlade om ett beröm jag fick för en skjorta jag hade på mig (läs inlägget här), enkla ord som gjorde min dag. Här om dagen fick jag ett beröm av en vän på FB som värmde precis lika mycket. Hon skrev:

”Vet du vad? Du är en av de mest prestigelösa människor jag känner. Du testar en åsikt, lyssnar på olika argument och väntar med att bestämma dig för vad du tycker tills du har vänt och vridit på frågan några varv. Det har jag väldigt stor respekt för! Önskar att fler hade det tålamodet.”

Nu kan du slappna av, egotrippen är slut. Detta inlägg kommer handa om annat än en expose hur fantastisk bra jag är (det finns väldigt skilda åsikter om detta dessutom). Jag vill reflektera hur lite det egentligen behövs för att glädja någon annan. Ett par rader med beröm, en positiv kommentar eller till och med bara ett leende. Om det nu är så enkelt varför gör vi det så sällan?

Ingen kan undgå att vårt samhälle har blivit hårdare de senaste åren. Du som person har allt mindre betydelse utan det är dina resultat som räknas, hur du mår i processen är något vi inte har tid att ta hänsyn till. Hårdheten syns väldigt tydligt i kommentarerna på nätet där vi flyttat mobbingringen på skolgården till våra egna rum där hemma. Att tjejer idag kallas hora är knappast något som vi ens höjer ögonbrynen åt. Att vi helt ohämmat vill slänga dörren i ansiktet på de som kommer hit till vårt land för att söka skydd från krig är vardagsmat idag.  Att våra folkvalda politiker får hat/hot brev bara för att de är just politiker är lika skrämmande som fegt, men de själva ser det som ”en del av jobbet” och många ser det dessutom som vardagsmat. Vi har blivit avtrubbade och accepterar saker idag som för bara ett antal år sedan hade chockat. Var vägen slutar som vi är inne på nu vet jag inte, men känslan jag har i magen är ytterst obehaglig.

Jag menar att vi måste tänka om och vända skutan innan det är för sent. Vi måste börja ta hand om varandra och lära oss gilla varandras olikheter. Vi ska fortsätta ha olika åsikter som ska diskuteras ofta och flitigt, men tappar vi respekten för varandra som personer kommer vi tappa fotfästet helt och hållet.

Börja idag och börja enkelt, ta ett steg för att i morgon ta ett till. Det finns ett citat som passar bra i detta sammanhang – ”även den längsta resa börjar med ett steg”. Ta ditt steg idag, beröm någon i din närhet för något de gör/har gjort. Gör det ärligt och uppriktigt och du ska se vilken härlig respons du får.

Jag vill sluta med att leva som jag lär och verkligen tacka dig för att du tagit dig tid att läsa denna text. Jag skriver denna blogg mest för att sortera mina egna tankar vilket jag gör när jag sätter dessa på pränt. Att du tagit dig tid att läsa detta känns ärligt talat riktigt bra och värmer mig, även om du är helt anonym.