Beröm värmer – del 2

Jag har fått en del kommentarer (ett stort tack för det) på mitt förra inlägg och jag vill fortsätta mitt resonemang och mina tankebanor. Det så klart är viktigt VAD vi kommunicerar, men än viktigare är HUR vi kommunicerar det.

Den information som produceras sedan tidernas begynnelse fram till 2009 produceras idag på 24 timmar – hisnande perspektiv. Idag laddas det upp 30 timmar film på YouTube varje minut, under samma minut loggar 277 000 in på Facebook och mer än 2 miljoner sökningar sker på Google. Varje minut, varje dag, hela året. I denna enorma skog av information finns du och jag som försöker göra oss hörda och på något trevligt sätt sticka ut, företagen vi jobbar för lägger ner ofantliga summor på marknadsföring för att just de produkter/tjänster de säljer ska vara de som väljs.

Vi får nyheter allt snabbare idag, nästan så man ibland känner att nyheten kommer före själva händelsen (vilket föresten var själva storyn bakom Bondfilmen Tomorrow Never Dies från 1997). I kölvattnet av att redaktionerna är pressade att publicera snabbare och snabbare hänger källkritiken dåligt med och klavertrampen har blivit fler. Men redaktionerna har rutiner för att hantera detta, värre är det med dig och mig. Vi delar idag artiklar och bilder hur som helst på socialmedier så som om de är sanna utan att kontrollerat saken. Vi bryr oss inte om var ”nyheten” kommer från, vem som skrivit den och/eller vem som vinner på att den sprids – stämmer den med vad vi tycker sprider vi den gärna. När sedan ”nyheten” blivit publicerad i ett antal led ja då måste den ju vara sann. Eller hur?

Att skicka iväg en rad i ett kommentarsfält gör vi gärna (speciellt om vi är kritiska) utan att direkt fundera på hur det vi skriver kommer landa hos mottagaren. För att sticka ut spetsar vi gärna till det lite extra, och sedan måste nästa person spetsa till det ytterligare lite och så fortsätter det fram tills någon går över en osynlig gräns och kritiken riktas mot honom eller henne och så håller vi på. Vi fokuserar mer på sak, personen bakom har vi tappat bort i bruset för länge sedan. Jag tror att nätmobbningen egentligen har väldigt lite med mottagarpersonen att göra, det är bara ett uttryck på ett hävdelsebehov från sändaren. En önskan att kunna sticka ut från den gråa massan väger tyngre än hänsynen och respekten för mottagaren.

Jag menar, som ni säkert förstår, att vi omöjligt kan fortsätta på denna väg. Även om vi har olika åsikter måste vi som samhälle börja omvärdera hur vi ser på varandra och åter finna respekten för människan. Denna omvändning måste börja med just dig och just idag. Om vi alla väntar på att någon annan ska börja eller att vi ska göra det i morgon kommer vi se den negativa spiral jag menar vi är inne i sjunka allt djupare och djupare, jag fasar för var den slutar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s