Det exakta ursprunget till citatet ovan har jag svårt att hitta, men det precis lika sant för det. Många böcker i självhjälp går ut på att vi ska hitta oss själva, hur vi ska göra för att uppnå våra drömmar. Hetsen kring att vi alltid kan hitta svaren inom oss och alltid se det positiva i allt som sker har fått författaren Svend Brinkmann att skriva en bok som balanserar detta synsätt. Han vill att vi ska fokusera på det negativa i våra liv och aktivt lära oss säte nej. Svends menar att vi likt stoicismen alltid ska tänka på att vi alla en gång kommer att dö.

Jag medger att Svend har poänger i det han skriver, men överlag tror jag på att vi mår bättre av att vara positiva, positivism i alla lägen anser jag dock vara en utopi. Vi måste våga erkänna att livet ibland är jobbigt och negativt (eller rent ut sagt för j-vligt). Våga landa i denna känsla, acceptera att det är så ett tag och jobba sedan för att göra det bästa av situationen. Klarar vi då av detta själv? Nej, vi behöver hjälp!

När vi föds är vi helt oförstörda av vår värld. Vi har en binär syn på allt som sker, antingen är det bra eller så är det dåligt, svart eller vitt. Vi är fulla av energi och har total passion för saker vi verkar gilla och precis det motsatta för saker vi ogillar. Livet är kort och gott rätt okomplicerat.

I takt med att vi växer upp pressas vi av faktorer utifrån så som grupptryck, samhällets inställningar och olika förväntningar. Många gånger gör vi saker utan att riktigt veta varför vi gör dem. Läste någonstans, hoppas det är fel, att endast 19% av oss är engagerade på jobbet – det är en väldigt låg siffra. Vart tog barndomens drömmar om brandman, polis, läkare eller prinsessa vägen (just drömmen om prinsessa är inte min, saknar helt nödvändiga förutsättningar för detta)? Var finns önskan om att förändra välden världen till det bättre? Var finns drömmarna?

Hela industrin runt coachning  bygger på att vi behöver hjälp att hitta dessa drömmar och att svaren på de frågor vi har finns inom oss. Visst är det så, innerst inne bakom all press utifrån har vi säkert många av drömmarna kvar. Passionen för att göra något annat än det vi gör brukar ofta ”titta fram” när vi talar om vad vi ska göra när vi går i pension.

Kan vi då förändra våra liv själva över en natt, kan vi ta tag i drömmen inuti oss och leva det liv vi innerst inne vill. Ja säkert kan vi det många gånger, men vi behöver hjälp. Vi som samhälle behöver hjälpa till och förändra synen på att vara olika och börja uppskatta det. Alla kuggar behövs för att maskineriet ska fungera men på olika ställen. De egenskaper just du har som jag irriterar mig på kan vara helt perfekta någon annanstans eller så är det just jag som bäver fundera om jag är på den plats jag gör bäst nytta.