Jag delade detta inlägg på Facebook härom dagen då jag tyckte det var fyndigt. En vän jag respekterar tyckte jag agerade unket som delade detta vilket fick mig att reflektera. Jag både förstår och respekterar hans invändning och inser att man kan se på skämtet som en påspädning av de försommar som finns.

Det finns de som menar att livet är för allvarligt för att vi ska låta bli att skämta om det och de som tycker att en del saker är tabu att skämta om. Utan att vara någon expert på humor så finns det vad jag kan hitta inget generellt svar på frågan om man kan skämta om allt. Hur skämtet landar beror på många faktorer t. ex. vem som är avsändare resp. mottagare och tidpunkten för skämtet. Kan man skämma om förintelsen? Kanske om man bekänner sig till judedomen betydligt svårare för en kristen man från Tyskland.

Att tidpunkt och plats är viktigt som vår svenska komiker Özz Neujen fick erfara när han inledde  en ståupp i New York med skämtet.

”Hi, it´s nice to be here i New York but I´ve got some bad memories about New York because one of my relatives died in the 9/11. It was he who flew the plane…”

Behöver knappas säga att hans karriär ”over there” tog ett snabb slut den kvällen.

Vi har alla olika åsikter om vad som är roligt, vad man kan skämta om och hur man kan göra det. Personligen kan jag gå rätt långt i vad jag tycker är roligt och tycker man kan skämta om det mesta, men även jag har begränsningar. Jag bjuder ofta på mig själv och gillar när andra ”utnyttjar” mina fel och brister i sina skämt – en viktig ingrediens är att hjärtat är med. Jag tycker inte ens ett skämt måste vara sant, det räcker att det är sannolikt.

Så tillbaks till mitt delade inlägg. Jag delade inte inlägget för att spä på försommar om kvinnor och i förlängningen även spä på föredomar om oss män som plumpa och tror vi alltid vet bäst. Jag delade inlägget för att jag tycker det som sagt var fyndigt påkommet att jämföra hur det dessvärre ser ut på många håll med den otroligt långa avtalstext vi får när vi köper mjukvaror där vi bara accepterar utan att förstå konsekvenserna.

Vi har ett problem i vårt samhälle där vi diskriminerar kvinnor inom många områden. Det har blivit bättre men att det går för sakta är jag den fösta att skriva under på. Dock tycker jag att diskussionerna kring jämställdhet ibland spårar ur och månaga debattinlägg anser jag förstör mer i kampen än tvärtom.

Män och kvinnor är olika mer än bara fysiskt, vi ser saker på olika sätt. Jag menar att det är en styrka när vi kan utnyttja dessa olikheter som komplement till varandra. Feminist har jag svårt att kalla mig då jag tycker begreppet är begränsande. Jag är en varm anhängare av det bredare perspektivet där jämställdhet ska råda oberoende om vi är män eller kvinnor, oberoende vilken religion vi tillhör och oberoende vilken hudfärg vi har.