Sitter i skrivande stund på ett flygplan och reflekterar över att kommunikation är nog något av det svåraste vi kan syssla med. Kaptenen har nyligen gått ut med att det finns risk för turbulens och att alla skulle sitta ner och spänna fast säkerhetsbältet. Att kommunikation är svårt och kan missförstås vet jag, men hur den allt växande andel passagerare kan misstolka denna uppmaning till att det är dags att gå på toaletten är förvånande. Men tydligen är det lätt att missförstå även bland personalen då kaptenen även informerade att personalen skulle göra ett tillfälligt stopp i försäljningen. De fyra personer som hade detta till sin uppgift tillhör uppenbarligen samma kategori som de personer som står i den nu växande kön till toaletten för försäljningen fortsatte i förminskad skala. 

Någon i personalen verkar trots allt förstå vad kaptenen menade tidigare och påminde alla om detta nämligen att alla skulle sätta sig ner och spänna fast säkerhetsbältet, denna gång med tillägget att det var av säkerhetsskäl.

Nu hände det saker, personalen som höll på med försäljning körde nu tillbaka sina vagnar till den främre delen av planet och låste fast dem. Sluttade försäljningen? Nope, den fortsatte men nu där framme istället. Resultatet blev att nu behövde ännu fler resa sig upp för att kunna köpa något. De som stod i toalettkön, trillade poletten ner nu? Ack nej, snarare tvärt om – nu uppfattade många att påminnelsen var ett tecken att det var ett lysande tillfälle att hämta fram sina barn så även de kunde gå på toaletten. 

Kaptenen gav nu upp då personalen åter börjat röra sig runt i kabinen för att återuppta försäljningen – han släckte skylten med ”fasten seatbetlts” och hans suckande hörs ända hit ut.

Kommunikation är svårt!