Alla som känner mig vet att jag kan vara lite väl spontan för mitt eget bästa ibland. Jag gillar utmaningar och greppar gärna tag i en när den visar sig, ibland önskar jag att hjärnan hade fått vara med i beslutet lite mer. 

En av motionärerna på Friskis&Svettis har gjort en fantastisk resa i sin träning och hon ställde i våras upp i motionsloppet Toughest i Malmö, jag är oerhört imponerad över hennes utveckling (och har sagt det till henne så klart) men kunde inte låta bli att retas lite. Svaret blev då så klart att jag skulle försöka själv. Ja, ni kan lista ut vad som händer sedan.

När orden befann sig i luften insåg jag vad de verkligen betydde och jag försökte desperat dra till baka dem men misslyckades så klart, nödlösningen att säga att hon tolkat mitt svar fel var stängd då det fanns vittnen i rummet. Men ett löfte är ett löfte så nu ska jag fira min bröllopsdag 2015 med att springa, kräla och klättra i Malmö.

Snabbt insåg jag att min kropp var långt ifrån den form den borde vara för att klara denna utmaning så jag har tagit hjälp utifrån. Jag ser nog mer tränad ut än vad jag är så, om jag ska tolka hennes förslag på träningsupplägg, så föll mina ord om att jag var dålig i form platt till marken. Nu bad jag iofs henne lägga ribban högt (jag gillar ju utmaningar) så jag har mig själv att skylla – igen!

Efter den resa jag själv har gjort när jag utbildade mig till professionell coach har jag kommit till insikten att jag haft ett rätt dåligt självförtroende när jag var barn, Jag gömde det duktig bakom en fasad av humor och en djärvhet att skämta med mig själv och mina brister. Som en konsekvens av detta gav jag mig bara på saker jag visste jag skulle klara av och där jag kunde undvika att misslyckas, sport och träning hamnade långt ner på listan. Denna bild av mig själv som helt oduglig när det gällde sporter hänger med mig än idag och är nog den bid som mest präglat den jag är idag. Jag har iofs ett betydligt större självförtroende igen (för stort anser en del) och en ordentlig självkänsla, men bilden av mig själv som lat och sportig får jag nog leva med. 

Just därför ser jag mig själv som mycket stelare, latare, i sämre kondition, svagare än jag egentligen är. Det finns ett uttryck inom psykologin som passar bra in på mig – selektiv perception. Det betyder att man stänger ute saker som stämmer dåligt med vår föreställning om hur det är, kortfattat ”vi ser och hör det vi vill se och höra”. 

Efter passet igår hade jag tidigare tagit min ”nära-döden-upplevelse” under passet med den stelhet, ömhet och allmänna smärtbild som råder idag som en bekräftelse på att min kropp är ämnad för att göra andra saker. Men b. la. tack vare en god vän som en gång lurade med mig på mitt livs första träningspass (https://myracoaching.com/2012/05/26/traning-inte-for-alla/) har min inställning ändrats. Jag ser nu det ”platta fall” (jag är fortfarande realist) jag presterade igår som ett första steg mot leran och vattnet i Malmö, nu ska jag en gång för alla jobba bort den självbild som hängt med mig sedan barnsben. Jag kommer ha ont, jag kommer svettas litervis, jag kommer möta motgångar, jag kommer vilja backa ur, men efter målgången i maj 2015 kommer jag få betalt för allt arbete.