Vi har nu på kort tid sett två tragiska händelser, ett i Paris och ett i Köpenhamn, som tillsynes bottnar i olika syn på yttrandefrihet. I båda fallen verkar personer som bekänner sig till Islam stå bakom och genast pekas en grupp människor ut i olika medier som kollektivt skyldiga. (jag har skrivit om detta tidigare här).

Efter attackerna i Köpenhamn dit Lars Vilks var inbjuden har diskussionerna oturligt nog delats upp i två läger, de som är för Lars Vilks och de som är emot honom – sakfrågan har kommit i andra hand. Jag tycker frågan är viktigare än att den ska kretsa kring en person. Men för att ändå börja där tycker jag personligen Lars Vilks gått för långt i sitt agerande. Jag upplever att han medvetet provocerat för att få fokus på sig som person även om han gömmer sig bakom sak. Jag vill vara tydlig med att jag inte på något sätt tycker det som hänt i Köpenhamn är Lars Vilks fel – inte på något sätt alls. Ansvaret för det som hänt ligger helt och fullt på gärningsmännen ingen annan stans.

Vi har en fantastisk frihet i vårt land, vi får tycka vad vi vill och vi får säga vad vi vill – nästan. För hur vi än vänder och vrider på det så har vi begränsningar i att vi inte får säga eller skriva något som kränker någon annan. Jag tycker vi ska försvara den frihet vi har, men jag anser samtidigt att med frihet följer ansvar.

I vårt land har vi och ska ha rätt i att kritisera b.la. religioner, vad guden än kallas för. Den rätten är inskriven i vår grundlag och den ska vi vårda och ta hand om. Men som med alla lagar och regler kan man tänja och driva frågorna till sin spets och då blir resultatet något annat än vad som var tänkt från början. Vi hamnar då i en ond cirkel där lagstiftarna förtydligar vad de menade från början med fler lagar som i sin tur vi hittar kryphål i och sedan är cirkeln i full rullning och vi vet snart varken ut eller in. Vad jag lite krampaktigt försöker få fram är att vi får göra väldigt mycket men vi måste inte, vi har alla ett ansvar att undvika att övertolka lagar och regler.

När vi diskuterar måste vi ha respekt för varandra som person vad vi än tycker om varandras åsikter, har vi det kan vi diskutera allt och ingen känner sig förolämpad. Att som Marcus Birro på Facebook tycker vi i Höganäs är ”fega stackare” leder ingen diskussion framåt snarare leder det till cementerade positioner.

Jag har lärt mig en tumregel (som jag dessvärre inte alltid lever efter). ”Måste detta sägas, måste det sägas nu och måste det sägas av mig” – är svaret nej på en eller flera av frågorna kanske jag ska fundera en gång till innan jag använder mig av min rättighet att säga det. Det är upp till oss alla att vända på den riktning världen verkar tagit för jag är övertygad att ingen av oss vill ha det som det är nu.